Johan Bergström

The last one and a half years I have been involved in a project concerning the development of a team training concept for health care staff. In 2008 the Lund University School of Aviation was contacted by anaesthesiologists at the hospital in the Swedish city Norrköping. They expressed concerns about the situations in which they perform emergency Caesarean sections, situations characterized by risks for two patients at the same time, and rapid organizational changes in which many different professions are brought in to the same situation. The last one and a half years I have been working together with two colleagues (Eric Wahren and Isis Amer-Wåhlin) in developing a concept for classroom-based interprofessional team training to work with this kind of high-risk situations in the health care domain. The result is a system similar in structure to the one used in aviation where basic and recurrent courses in "Crew Resource Management" (CRM) are mandatory for all pilots. We

Då Mårten Schultz utan framgång försökte publicera ett svar till mitt senaste inlägg som en kommentar kommer det här istället som ett inlägg. Mårten skriver: ------------------------ Hej igen. Nu sitter jag litet trångt och kan inte svara så långt som jag skulle vilja, men vill kort framhålla att den problematik med oaktsamhetsansvaret som du framhåller har varit föremål för åtskillig filosofisk diskussion, ofta under rubriken "moral luck". I ansvarsrättsliga sammanhang utgår vi ofta från att ansvar förutsätter dels oaktsamhet, att någon gör fel. Det är en händelse som var inom aktörens kontroll. Att någon gör fel betyder inte att hon agerat särskilt klandervärt. Vi gör alla fel, vi är alla oaktsamma. För att rättsligt ansvar skall föreligga för oaktsamheten krävs det emellertid något mer, nämligen att oaktsamheten leder till något som är negativt i någon bemärkelse. En skada, en fara, en död. Detta innefattar två objektiva rekvisit: En viss effekt och ett samband mella

Detta är en fortsättning på diskussionen som återges i blogginlägget nedan. Då jag inte vill kapa en kommentarstråd på Fokus hemsida för en lång diskussion om en fråga som inte var den primära för den ursprungliga Fokus-artikeln skriver jag här istället. Jag uppskattar verkligen att Mårten återkom med ett svar till mina kommentarer. Mårtens svar finner ni i kommentarsfältet vid följande länk  och här följer mitt: Hej Mårten! Tack för ditt svar. Först måste jag be om ursäkt om jag har agerat oaktsamt och blandat ihop fallen (mea culpa :-) ). Vi kan mycket väl referera till olika dialysfall. Det jag tänker på (och trodde att du refererade till) är ett klassiskt fall från Linköping 1983. Kanske inte samma som det där din pappa var åklagare.  Den stora skillnaden i våra ståndpunkter är att du ser oaktsamhet som ett okontroversiellt koncept. Det gör inte jag. Då du skriver att "det VAR ju oaktsamt" ser jag det på ett annat sätt. Jag ser inte att någon handling som ett f

Dear readers, this post will be in Swedish. The reason is that I have gotten myself into a debate (concerning legal prosecution of human error in health care) that is held in Swedish. Jag är i min forskning mycket engagerad i frågor om hur vi skapar säkrare system, ett exempel på ett sådant system är sjukvården. Frågan om hur man ska skapa en maximal patientsäkerhet är svår, mångfacetterad och kan belysas ur ett flertal perspektiv. Dock står systemsäkerhetsforskningen enad kring att klassiska juridiska metoder (genom straff och sanktioner av personal som sägs begå fel) är fel väg att gå. Det skapar ett slutet system oförmöget att lära. På detta tema skrev Mårten Schultz, professor i civilrätt vid Uppsala Universitet, en artikel i dagens upplaga av tidskriften Fokus vilken jag prenumererar på sedan en tid tillbaka. Hans artikel med titeln Vården är ingen juridisk frizon visar på ett mycket typiskt juridiskt perspektiv på frågan om att man måste kunna ställa personal i vården till

Well it is maybe rather to be called an informative film. Anyway, the Swedish Fire Protection Association (SFPA, or Brandskyddsföreningen in Swedish) asked me to participate in a film about responsibility for fire protection measures. I have held some lectures at events organized by SFPA and I have also supervised two master students in writing a thesis on the issue of how different stakeholders interact to establish a certain ("reasonable") level of fire protection in a society. The thesis, written in Swedish is available on the following link . Hopefully the thesis will also be published as a scientific paper later this year. So, back to the SFPA-film. It is called "Who... me?" and I participate to problematize (got to love that word!) the idea of holding single individuals accountable, in traditional legal terms, for problems that are rooted much deeper into the complexities of the system as a whole. The film is in Swedish and if you are interested in responsi